Ford återkallar stora suvar och tunga pickuper igen

Ford återkallar nu 422 613 stora suvar och tunga pickuper för ett fel som i värsta fall kan få vindrutetorkarna att sluta fungera eller lossna helt. Den större nyheten ligger ändå ett steg bakom verkstadsgolvet, eftersom återkallelsen blottar hur gamla kvalitetsmissar fortfarande letar sig fram under regulatorisk press.

Återkallelsen blottar Fords gamla sår

Den omedelbara orsaken är enkel nog. Berörda Ford Expedition, Lincoln Navigator och flera versioner av Super Duty från modellåren 2021 till 2023, beroende på modell, kan ha torkararmar som brister och därmed försämrar sikten i regn eller snö. Ägarbrev ska börja skickas den 13 april 2026, och lösningen blir kontroll samt utbyte av torkararmar utan kostnad. Men det här är inte ett nytt kapitel, snarare en fortsättning. Ford drog redan 2022 i gång återkallelsen 22S26 för ett närliggande problem med främre torkararmar i Expedition, Navigator och Super Duty. Nu har felet alltså visat sig vara bredare än den tidigare avgränsningen fångade.

Bakom felet finns dessutom en obekväm detalj i leverantörskedjan. Enligt återkallelserapporten handlar det om en felaktigt nitad låsplåt i torkararmen, en liten komponent vars enda uppgift är att hålla armhuvudet korrekt på plats. När den inte gör det kan splines i infästningen skadas, funktionen försämras och till slut kan hela armen lossna. Det låter banalt, nästan löjligt i en tid när branschen talar om mjukvaruplattformar och självkörning. Just därför svider det mer. Om en tillverkare inte kan säkra något så grundläggande som en torkararm, varför ska marknaden utan vidare lita på alla större löften?

Super Duty och Navigator är marginalbärare

Felet drabbar heller inte några lågprofilerade volymbilar i periferin. Det handlar om några av Fords mest lönsamma produktfamiljer, de stora rambyggda modeller där koncernen fortfarande tjänar sina mest robusta pengar. Dagens Expedition börjar kring 64 995 USD, en F-250 Super Duty kring 47 395 USD och den nya Navigatorn kring 102 190 USD. När just dessa fordon hamnar i ännu en säkerhetsåtgärd blir skadan därför större än antalet verkstadsbesök. Här påverkas själva berättelsen om tålighet, premiumkänsla och yrkesmässig slitstyrka, alltså de egenskaper som motiverar prislappen från första början.

Ser modellen närmare på den nya Navigatorn blir kontrasten nästan brutal. Där finns en dubbelturbo-V6 på 440 hästkrafter och 691 Nm, fyrhjulsdrift som standard, tjänstevikt kring 2 690 kg och bogserkapacitet upp till 3 946 kg. Det är ett fordon byggt för att signalera kraft, kapacitet och teknisk auktoritet. Samma logik gäller Super Duty-familjen, som i dagens utförande marknadsförs hårt på arbetsförmåga och dragkapacitet. Just därför blir en felaktig torkararm mer än en liten verkstadsnotis. Den punkterar illusionen om mekanisk självklarhet, och det är farligare för ett varumärke än en enskild reparationskostnad.

NHTSA:s consent order jagar gamla beslut

Det verkligt intressanta är att återkallelsen också ser ut som ett direkt resultat av myndighetstrycket mot Ford. Den 14 november 2024 meddelade NHTSA en consent order mot bolaget med en civil sanktionsavgift på 165 miljoner USD, den näst största i myndighetens historia. Ordern kräver bland annat att Ford går igenom återkallelser från de senaste tre åren, skärper sina processer för säkerhetsbeslut, bygger bättre dataanalys och inför spårbarhet på komponentnivå via chassinummer. Det är ovanligt hårda krav, och de kom efter att myndigheten slagit fast att Ford tidigare hade brustit i hur bolaget hanterat återkallelser.

Ur det perspektivet blir den nya återkallelsen dubbelbottnad. Å ena sidan tyder den på att granskningen faktiskt fungerar, eftersom Ford nu fångar upp garantiärenden utanför den tidigare produktionsgränsen och vidgar populationen i stället för att låta saken passera. Å andra sidan är det svårt att se detta som en ren framgångssaga. Varje gång en gammal återkallelse måste öppnas på nytt uppstår samma fråga, varför sattes gränsen fel från början? Bilden blir ännu mer besvärande av att Ford så sent som i mars 2026 återkallade 604 533 fordon för ett separat fel i torkarmotorer. Torkarsystemet har alltså blivit ännu en påminnelse om att kvalitetsstyrning inte förbättras med presskonferenser, utan med tråkig, konsekvent disciplin i varje led.

I en bransch som gärna mäter framsteg i skärmstorlek, datorkraft och elektrisk räckvidd är det lätt att glömma hur mycket ett varumärke fortfarande står och faller med sina enklaste delar. Ford är långt ifrån ensamt om återkallelser, men när problemen återkommer i företagets mest inkomststarka modeller får de en annan tyngd. Den verkliga prövningen blir därför inte hur snabbt breven går ut i april 2026, utan om Ford lyckas göra kvalitetsarbetet så odramatiskt att ingen längre behöver skriva om vindrutetorkare alls.